Tillgänglighetskrav ytterdörr
Diskrimineringslagens bestämmelse om bristande tillgänglighet 1 kap. Vad som är diskriminering i form av bristande tillgänglighet enligt diskrimineringslagen bestäms av andra lagar — till exempel plan- och bygglagen eller arbetsmiljölagen. Den som uppfyller tillgänglighetskrav i dessa lagar kan därmed inte dömas för diskriminering. Här tar vi upp några av de lagar och författningar som rör krav på tillgänglighet.
Innehåll Tillgänglighetskrav enligt "lag och annan författning" Plan- och bygglagen Enkelt avhjälpta hinder Boverkets föreskrifter Arbetsmiljölagen Lagen om offentlig upphandling Regler "tillgänglighetskrav ytterdörr" direktupphandling Webbtillgänglighetsdirektivet. Vilken skyldighet olika aktörer i samhället har att vidta åtgärder för tillgänglighet klargörs i hög grad genom andra lagar och författningar.
Diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i tillgänglighetskrav ytterdörr av bristande tillgänglighet ska således inte ses isolerat, utan i samspel med andra mer detaljerade regler, i andra författningar. Det framgår direkt av bestämmelsens utformning med hänvisning till krav på tillgänglighet i annan lag eller författning. Diskrimineringslagens bestämmelse om bristande tillgänglighet kompletterar och stärker rätten till tillgänglighet enligt andra författningar.
Lagstiftningshistoriskt viktiga normsystem är plan- och byggförfattningarna och arbetsmiljöförfattningarna eftersom de har bred tillämpbarhet i samhället på centrala områden. Även andra tillgänglighetskrav på andra rättsområden får effekt inom diskrimineringsrätten, och särskilt genom bestämmelsen om bristande tillgänglighet. I plan- och bygglagen finns regler rörande utformningen av den fysiska miljön och dess bestämmelse ska tas som utgångspunkt för vad som kan krävas med stöd av diskrimineringsförbudet bristande tillgänglighet.
Tillgänglighet och energieffektivitet viktiga ämnen vid valet av dörr
I 2 kap 3 § framgår bland annat att man vid planläggning ska arbeta för en miljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper. I 8 kap 1 § ställs mer detaljerade krav på tillgänglighet och användbarhet i samband med ny- och tillbyggnation. Till skillnad från diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet gäller detta krav alltså inte i förhållande till alla personer med funktionsnedsättning, utan endast till de med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Vad som menas med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga är inte definierat i lag, men i förarbetena framgår att personer med rörelsenedsättningar, synnedsättningar och hörselnedsättningar omfattas av lagen. Som exempel på nedsatt orienteringsförmåga nämns nedsatt kognitiv förmåga som exempelvis uppkommit av en utvecklingsstörning eller hjärnskada. Enligt plan- och bygglagen 8 kap 2 § st.
Detta innebär att hinder mot tillgängligheten och användbarheten i lokaler dit allmänheten har tillträde, såsom biografer och restauranger, och på allmänna platser, såsom parker och torg, alltid ska avhjälpas om det låter sig göras på ett enkelt sätt. I förarbetena till plan- och bygglagen kan läsas att ambitionen tillgänglighetskrav ytterdörr bestämmelsen tillgänglighetskrav ytterdörr att alla enkelt avhjälpta hinder skulle vara borta år Denna ambition blev dock inte verklighet.
Lagstiftaren har valt att inte precisera närmare vad som menas med enkelt avhjälpta hinder och har uttryckt en oro för att hinder som är enkla att undanröja inte kommer att avhjälpas om begreppets innebörd klargörs mer ingående i lag. Svenska lagar är ofta allmänt hållna och riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda förordningar där lagarnas innehåll förtydligas. Ibland krävs dock mer än lagar och förordningar för att en bestämmelse ska bli så pass klar att den faktiskt kan användas i enlighet med sitt syfte.
GUIDE: Krav på tillgänglighet i några olika lagar och författningar
Regeringen kan då bemyndiga en myndighet att tillgänglighetskrav ytterdörr särskilda föreskrifter, det vill säga mer detaljerade regler. Huruvida ett hinder är enkelt avhjälpt beror på situationen i det enskilda fallet med beaktande av de praktiska och ekonomiska förutsättningarna. De praktiska förutsättningarna handlar om det som fysiskt behöver göras för att avhjälpa ett visst hinder.
Det kan till exempel vara att ersätta ett antal trappsteg i en entré med en rullstolsramp. En sådan åtgärd är lätt att genomföra på breda gator där det finns mycket utrymme, men låter sig inte göras lika lätt i trängre miljöer, exempelvis på smala trottoarer. De ekonomiska förutsättningarna handlar om kostnaderna för avhjälpandet.
En åtgärd som anses som orimligt betungande för en verksamhet kan vara genomförbar för en annan. För att förstå innebörden av begreppet måste man följa hela kedjan — lag, förordning och föreskrift. I Boverkets föreskrifter, BFS HIN 3, förtydligas och ges exempel på vilka tillgänglighetskrav ytterdörr som en verksamhet måste vidta för att en person med funktionsnedsättning ska komma i en situation som är jämförbar med en person utan funktionsnedsättning.
Sådana hjälpmedel ska vara permanenta.
Tillgänglighet Dörrar: Skapa Inkludering & Smidig Passage
Eftersom bara ett fåtal fall prövats på detta område är det svårt att veta i vilka situationer man med framgång kan hävda att ett hinder bör avhjälpas. Viss vägledning kan hämtas från Bostadsrättsföreningen i Lund mål nr där byggnadsnämnden i Lund förpliktigat en bostadsrättsförening att vidta åtgärder för att undanröja två enkelt avhjälpa hinder.
Det som krävdes var en höjning av marknivån så att nivåskillnaderna minimerades samt montering av dörrautomatik i två centralt belägna butiker. Av detta rättsfall kan man utläsa att mer omfattande tillgänglighetsåtgärder kan krävas från sådana verksamheter som ligger på offentliga platser där många människor är i rörelse. På centrala gågator och större torg är behovet av tillgänglighet större.
Här var ansvars- och finansprincipen betydande "tillgänglighetskrav ytterdörr" bedömningen. I enlighet med den grundläggande bestämmelsen i arbetsmiljölagen tillgänglighetskrav ytterdörr kap 1 § ska arbetsgivaren anpassa arbetsplatsens utformning efter såväl generella som individuella behov.
BBR avsnitt 3:1 och 3:2 Utformningskrav respektive tekniska
Arbetsgivaren ska ta hänsyn till arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga individuella förutsättningar, såväl fysiska som psykiska. I arbetsmiljölagen 3 kap 3 § stadgas att arbetsgivaren vid planläggningen och anordnandet av ett arbete ska beakta att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. Genom särskilda individuella stödinsatser eller individinriktade åtgärder i miljön kan man dock underlätta arbetssituationen.