Kronisk hälsmärta
Smärta i hälarna är något de flesta av oss någon gång drabbas av. Många tänker direkt hälsporre, eller att fettkudden är uttrampad, när smärtan dyker upp.
kronisk hälsmärta1
Faktum är dock att en av de vanligaste orsakerna till hälsmärta är plantar kronisk hälsmärta. Aj, aj, aj, aj. Varje steg smärtar och hälen undviks att sättas ned i backen. Ett inte alltför ovanligt beteende vi stöter på. Kanske heller inte så konstigt, då hälarna är ett område som "kronisk hälsmärta" allra flesta någon gång får besvär med.
Så vad kan du göra för att minska obehaget och behandla smärtorna om de dyker upp? Först och främst, se till att få rätt diagnos. Om du förstår orsakerna bakom dina besvär är det lättare att ta till sig varför en viss behandling ska utföras. Följ därefter våra experters tips om tänkbara hälproblem här, så är du snart smärtfri. Den vanligaste orsaken till smärta under och kring hälen stavas plantar fasciit och är en av de diagnoser vi stöter på allra oftast i vårt arbete med belastningssmärtor.
Plantar fasciit är en överbelastning på plantarsenan, som sträcker sig under hålfoten. Då sker en söndertrasning av senan, som återkommer och förvärras vid belastning.
ABC om Kronisk hälsenesmärta – diagnos och behandling
Smärtan är som regel värst på morgonen, direkt när man ställer sig upp. Att smärtan uppstår på morgonen, eller efter en stunds vila, beror på att muskulaturen under foten drar ihop sig när den inaktiveras.
När foten sedan belastas tänjs plantarfascian ut, vilket drar i senfästet och skapar smärta. Behandlingen av plantar fasciit kan delas upp i två delar: minskad belastning på foten, samt ökad cirkulation i plantarfascian. Att minska på belastningen är inte samma sak som total inaktivitet, istället bör man göra följande åtgärder:. Samtliga dessa åtgärder minskar på belastningen utan att du är inaktiv, det krävs nämligen en viss aktivitet i din fot för att du ska få cirkulation i plantarfascian, och först då "kronisk hälsmärta" en läkningsprocess.
Det här tar oss alltså vidare till del två av behandlingen, cirkulationen.
Smärta i hälen
Ett väldigt enkelt tips att ta med sig är att använda en massageboll och rulla i fotvalvet. En perfekt aktivitet vid de tillfällen på dagen när du blir sittande längre stunder. Sparka då av dig skorna och jobba fem till tio minuter med bollen, för att öka cirkulationen i mjukdelarna. Uttrampad fettkudde är ett annat vanligt tillstånd som skapar smärta under och runt hälbenet.
Fettkudden är kroppens egna stötdämpande material för hälbenet. Tyvärr kan den trampas ut och därigenom få en försämrad stötupptagande effekt för hälen. De flesta som får besvär av detta beskriver att smärtan ligger som ett band runt hälen, och ibland även in under hälbenet. Behandlingen av detta är förhållandevis enkel och handlar uteslutande om avlastning.
Formgjutna inläggstötdämpande hälkilar och rätt skoval är några av de alternativ som ger bra effekt. Dessvärre kommer fettkudden inte att återskapas om den trampats ut, men med rätt behandling blir de allra flesta symtomfria. Kroppens största senaakillessenan, kopplar ihop hälbenet med vadmuskulaturen. Att drabbas av besvär kronisk hälsmärta hälseneinflammation är ingen lek, det kan i vissa fall vara riktigt svårt att återhämta sig från.
Behandlingen varierar kronisk hälsmärta aning beroende på vilka strukturer i hälsenan som drabbats, vi väljer här att plocka fram två vanliga diagnoser. Vid långvarig överbelastning kan en delvis skada på akillessenan tendinos uppstå. Det hugger då till i senan och en smärta dyker upp som inte riktigt släpper.
Hälsenesmärta
Springa kommer inte att fungera, och att gå kan vara besvärligt. Vid en inflammerad hinna runt akillessenan akillesperitendinitdyker smärtan oftast upp mer smygande. Kronisk hälsmärta början av aktiviteter är smärtan tydlig, ofta kan den också hålla i sig efter att du varit aktiv, samt kännas av kvällstid. I vissa mer uttalade fall kan det också börja knarra i senan.
Symtomen på dessa två besvär är alltså klart skiftande, även om det i princip är på samma område skadorna känns och sitter. Således skiljer sig också behandlingen av de två åt. Vid en delvis skada på akillessenan rekommenderas aktiv vila, gärna med lämpligt sjukgymnastiskt program. Exempelvis excentrisk träning.