Slaggsten bergslagen
Kulmen för den svenska järnexporten nåddes under talet. Efterfrågan på svenskt järn av god kvalitet ökade markant. Fler och fler hyttor och bruk anlades i Bergslagen. Järnframställningsteknikerna förbättrades och järn producerades i en takt som aldrig förr Hildebrand, I och med att järnframställningen expanderade, så ökade också efterfrågan på skogen runt Bergslagen.
Slaggsten och slaggstenbebyggelse i Västmanland
Ved och träkol användes både i gruvorna slaggsten bergslagen att bryta järnmalmen, och i ugnarna för att smälta järnmalmen till tackjärn. Skogarna i Bergslagen blev utarmade och i bygderna uppstod ett behov av annat byggnadsmaterial än timmer Gunnarsson, Samtidigt som skogarna tömdes på träd, så växte de stora slaggvarparna kring bruken och hyttorna ännu högre.
Slagget, restprodukt från järnframställningen, ansågs värdelöst och slängdes direkt utanför hyttan. Slaggvarparna betraktades som smutsiga och järnbruken var i stora behov av att bli av med dem Gunnarsson, Under en studieresa till de engelska smältverken iakttog Clas Eliander, slottsbyggmästare och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademin, att engelsmännen lät slaggen rinna ut i gjutformar och låta stelna, för att senare använda som byggnadssten.
I England användes slaggteglet i fuktiga miljöer, som i underjordiska valv, murar och Eliander det han har observerat i Vetenskapsakademins handlingar. Eliander menade att det bara var att låta slaggen rinna ut i former, för att sedan få ett bra och billigt byggnadsmaterial. Efter Carl Elianders beskrivning i Vetenskapsakademins handlingar, påbörjas en viss tillverkning av slaggtegel i Slaggsten bergslagen.
Bergsmännen
Produktionen gick trögt, då det visade sig vara slaggsten bergslagen att gjuta slaggen i former. Slaggteglet sprack lätt när den glödande slaggen skulle avkylas i formarna. Bergmästaren i Öster- och Västerbergslagen, Axel Fredrik Cronstedt, var fast bestämd att slaggtegel skulle bli ett lyckat och hållbart byggnadsmaterial i Bergslagen och i likartade platser som framställde järn.
Cronstedt menade att slaggstenshusen var en bra ersättare till timmerhusen, då timmer var svårt att få tag på och krävde mer reparation och underhåll, samtidigt som slaggvarparna som växte kring hyttorna på sikt skulle förminskas. Cronstedt lyckades komma fram till att slagget som bildades från engående järnmalmer, alltså de malmer som inte krävde tillsatser av kalksten i smältningen, var mest framgångsrik att gjuta till slaggsten bergslagen. Anledningen var att kalkstensbitarna inte löste sig i smältprocessen utan blev kvar i slaggen, där den senare drog till sig fukt, svällde och spräckte slaggteglet.
Slaggsten, ett kulturarv värt att vårda
Cronstedts lösning var att krossa kalkstenen till mindre bitar, för att den lättare skulle gå i lösning i smältprocessen. Produktionen av slaggtegel kunde nu öka i och "slaggsten bergslagen" den nya kunskapen. Bergmästarna beordrade nu de bergsmän som ägde hyttor att börja gjuta slaggtegel, och bruken började använda slaggtegel i sin bebyggelse. Man började även under denna tid att använda slaggflisen, som låg i de stora slaggvarparna utanför hyttorna, som byggnadsmaterial Gunnarsson, Under talet utvecklades masugnarna som användes för att framställa järn, vilket ledde till att mer slaggtegel producerades.
I Bergslagen och områden med metallframställning blev slagg ett väldigt vanligt byggnadsmaterial, både i bergsmansbyarnas ekonomibyggnader och vid brukens byggnader. Vid talets mitt började även kopparslagg att gjutas till slaggtegel. Tegel av kopparslagg gjöts vid platser där kopparverk funnits, som Falun och Avesta Gunnarsson, Vid talets mitt skedde en förändring i masugnarna.
Det tidigare använda träkol som användes som bränsle i masugnarna, började nu bytas ut mot stenkol. Smältprocessen förändrades i masugnen, och sammansättningen i slagget blev annorlunda än tidigare Gunnarsson, Slagget gick nu inte slaggsten bergslagen att gjuta till slaggtegel.
Bergtagen av Bergslagens byggnadssten
Det sista slaggteglet göts på talet i Sandviken. I närmare år användes slagget som byggnadsmaterial. Idag är det inte längre möjligt att tillverka slaggtegel, då inga aktiva träkolsmasugnar finns kvar Olls, Tillverkningen av slaggsten från järnframställning skedde i en träkolsmasugn. En träkolsmasugn var en schaktugn där järnmalm smältes ned med träkol som bränsle. Masugnen bestod av yttre väggar av timmerstockar och stenmurar.
Mitt i ugnen var pipan. Det var där all järnmalm, träkol och eventuellt kalksten fylldes på från masugnskransen. När masugnen kom upp i tillräckligt hög tempereratur, kom järnet i smältning. Slagget bildades av metalloxider, som till exempel kalcium, kisel och aluminium och resterande beståndsdelar i malmen. Det flytande tackjärnet, som var tyngst, lade sig längst ner i stället.
Det lättflytande slagget lade sig som ett täcke över järnet.