Hur bemöter man bäst en patient med smärta

Sveriges första röda dagstidning som tar gröna frågor på allvar. Sveriges största och första husmagasin med ekoprofil. Dagens ETC. Inom smärtforskningen finns flera skillnader mellan hur man beskriver män och kvinnor med långvarig smärta. Män framställs ofta som modiga och smärttåliga personer som är villiga att utsätta sig för risker även om det leder till mer smärta. Kvinnor beskrivs oftare som känsliga och mer benägna att visa och prata om sin smärta.

Modiga män, känsliga kvinnor – så bemöts personer med smärta

Anke Samulowitz är doktorand vid Socialmedicin och epidemiologi vid Sahlgrenska akademin och hennes avhandling ska handla om just vilken roll genusnormerna har i smärtvården. Jag vill utforska normer om kvinnor och män med långvarig smärta, och vilken roll genusnormerna har i mötet mellan patient och personal, säger hon. Hittills har hon bland annat sammanställt en översikt över hur män och kvinnor beskrivs i forskningsartiklar.

Förutom föreställningarna om känsliga kvinnor och tåliga män har hon hittat tecken på att kvinnors smärta riskerar att inte tas på allvar. Vissa har också fått höra att deras smärta sitter i huvudet, säger Anke Samulowitz. Forskningsstudier har också visat att fler kvinnor än män får psykofarmaka i stället för smärtlindring. Det är också vanligare att kvinnor med långvarig smärta får remiss till en psykolog.

Om bemötande i hälso- och sjukvården

Anke Samulowitz tror att det kan bero på att det finns en föreställning om att fler kvinnor lider av psykisk ohälsa. Det skulle kunna vara därför som kvinnor oftare får psykofarmaka. Jag tror att vi missar många män som söker hjälp för smärta, men som egentligen skulle behöva få frågor om sin psykiska hälsa. Kvinnor har kanske lättare att prata om psykisk ohälsa, men då finns också en risk för att deras smärta avfärdas som någonting psykiskt, även när det kan finnas andra förklaringar.

En annan skillnad mellan könen är vad personerna ser för anledning till smärtan. Det finns ett mönster där fler män söker orsaker utanför sig själva och tror att smärtan exempelvis beror på gener eller arbetet. Fler kvinnor ser anledningen till smärtan hos sig själva och tänker att de själva måste ändra på sig, till exempel att lära sig att sätta gränser.

Att så många av samhällets genusnormer återspeglar sig inom smärtvården tror Anke Samulowitz beror på att smärta är en subjektiv upplevelse. Det finns inga labbprov eller röntgenbilder utan allting bygger på hur patienten berättar om sin smärta och hur personalen uppfattar berättelsen. Det jag förväntar mig om män och kvinnor kan påverka hur jag uppfattar deras berättelser om smärta, säger hon.

Smärtkuben utmanar normer om mäns och kvinnors smärta

Parallellt med sin doktorandtjänst jobbar Anke Samulowitz på Västra Götalandsregionens Kunskapscentrum för jämlik vård. Deras uppgift är att stötta hälso- och sjukvårdspersonal att jämna ut omotiverade skillnader. Anke Samulowitz har bland annat tagit fram den så kallade Smärtkuben som syftar till att få personal inom smärtvården att reflektera över genusfrågor.

Det är en färgglad kub full av frågor och påståenden som ska hjälpa till att sätta igång diskussionerna på sjukhusen och vårdcentralerna. Personalen ska bland annat reflektera över om de upplever mäns berättelser om smärta som mer trovärdiga. De uppmanas också fundera över vilken typ av egenvård de rekommenderar patienter — har de lättare att föreslå medicinsk yoga till kvinnor och gymträning till män?

När Anke Samulowitz har använt smärtkuben tillsammans med vårdanställda blir det snabbt livliga diskussioner. De pratar om vilka mönster de känner igen från sin egen arbetsplats och hur de bemöter manliga och kvinnliga patienter.

Huggande smärta Bakgrund: Sjuksköterskor bemöter och vårdar patienter med smärta dagligen och har en viktig roll avseende att lindra patienters lidande.

Neurogen smärta patienter med smärta upplever mötet, vilka känslor och förväntningar som finns i vårdmötet.

Refererad smärta Vad är ett gott bemötande i hälso- och sjukvården och hur kan bemötandet bidra till att utveckla en mer jämlik hälsa, vård och omsorg?

Syftet med att göra just en papperskub, och inte en föreläsning eller webbutbildning, var att hålla diskussionerna levande. Ändå är det svårt att ändra invandra beteenden. Anke Samulowitz nämner till exempel en kurator som arbetat med kuben och reflekterat mycket kring hur hon bemötte manliga och kvinnliga patienter. Ändå frågade hon en kvinnlig patient om hennes man hjälpte till hemma, och återspeglade förväntningen om att kvinnor tar huvudansvaret för hemmet.

Anke Samulowitz hoppas att Smärtkuben både ska leda till reflektion och förändring inom hälso- och sjukvården. För att smärtvården ska kunna bli mer jämlik krävs det att personalen blir mer medvetna om hur de bemöter och behandlar patienter utifrån deras könstillhörighet. Hon önskar också att långvarig smärta som medicinskt område ska få en högre status så att det tas mer på allvar.

Många inom hälso- och sjukvården tycker att det är svårt att bemöta och behandla patienter med långvarig smärta. Om statusen höjs så kommer det att ske helt annan forskning på området. Det kommer att hjälpa både patienter och personal. Men generellt går samhällets inställning till genus och normer lite upp och ner. Det finns ett väldigt stort intresse och många inom hälso- och sjukvården vill jobba med det här frågorna.