Unga språk i förorten

Eftersom slang är stigmatiserande i massmedia och majoritetssamhället, kan generaliseringen leda till negativa konsekvenser för unga förortsbor, menar Ellen Bijvoet och Karin Senter.

Ung svenska klingar stolt

Forskarna visar också vilken roll förortssvenskan och dess nyanser har för ungdomars identitetsskapande. Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning. I flerspråkiga och mångkulturella bostadsområden, ibland benämnda som förorter, talas särskilt bland ungdomarna en egen variant av svenska.

Rinkebysvenskablattesvenskamultietniskt ungdomsspråksvenska på mångspråkig grundshobresvenskaförortssvenska eller - slang är bara några av de uttryck som används i unga språk i förorten och forskningen för att beskriva språkbruket. Men vad kallar de som själva använder språket varianten som talas i förorten? Karin Senter som nyligen skrev en avhandling om förortssvenskan och som publicerade en artikel tillsammans med Ellen Bijvoet om samma ämne, talade med flickor bosatta i förorten för att få ett inifrånperspektiv.

Flickorna föreslog benämningar såsom förortsspråkortenslang, slangspråk eller använde helt enkelt språket eller slangen.

Svenska språket Rinkeby nämns som en källa till många förortssvenska ord.

Förortssvenska ord Här nedan har du några av de vanligaste orden som används ofta av unga personer som pratar så kallad förortssvenska.

Rinkebysvenska exempel förortens unga män, i olika offentliga debatter» (se även Milani ).

Den i medier vanliga benämningen Rinkebysvenska ogillades eftersom varianten också förekommer på andra platser i Sverige än Rinkeby, och därför upplevdes som för snäv. Det är vissa egenskaper som verkar vara typiska för slang i flerspråkiga förortsmiljöer. Dessa är bland annat. Förortsslangen har dessutom en specifik satsmelodi. Meningens sista stavelse förlängs och uttalas med en stigande i stället för en fallande ton.

När det gäller ordförrådet är det karakteristiskt att engelska unga språk i förorten är det enda språket från vilket det lånas in ord. Arabiska, kurdiska, somaliska och turkiska och andra invandrarspråk är språken som influerar. Trots dessa gemensamma egenskaper är Bijovet och Senter noggranna med att poängtera att det inte finns ett enhetligt sätt att tala förortsslang.

Tvärtom så finns det studier som visar på en stor variation mellan hur olika personer talar och också hur en och samma person varierar sitt tal beroende på samtalssituation och vem man vänder sig till. Ungdomarna pratar dessutom inte bara slang. Beroende på om kontexten är mer formell och vem som är samtalspartner ändras varianten. I mer standardnära varianter faller låneord och många av de karakteristiska egenskaperna bort.

Förortsförankrat tal – ett inifrån- och ett utifrånperspektiv

Det som dock brukar vara kvar i alla sammanhang, menar Bijvoet och Senter, är det som de kallar klangen. Klangen verkar bestå av den stötiga rytmen och den karakteristiska språkmelodin. En studie som utfördes i Stockholm med gymnasielever som antingen kom från flerspråkiga förortsområden eller från centrala och nordöstra delar av Stockholm visade att de som mer sällan kom i kontakt med förortssvenskan inte skilde mellan förortsslang och standardnära svenska med förortsklang.

Eleverna bedömde personer som talade olika varianter likadant.

Att uppfatta nyanser i förortssvenska är viktigt för att inte stigmatisera ungdomar

Liknande resultat hittade forskarna hos personer som arbetade med arbetsförmedling, utbildning eller karriärvägledning, så kallade grindvakter. Också dessa bedömde olika talare som talade antingen förortslang eller standardnära svenska med förortsklang likadant. Grindvakterna tyckte sig höra drag som inte fanns, men som de förväntade sig på grund av klangen, exempelvis slangord och andra avsteg från standardgrammatiken.

Dessutom trodde grindvakterna att talarna hade ett lågstatusyrke eller var arbetslösa oavsett om de talade slang eller bara med förortsklang. Detta visade sig när deltagarna skulle gissa talarnas yrke. Dessa personer skiljer sällan mellan standarsvenska med förortsklang, och förortsslang. Detta är olyckligt, eftersom slang mestadels är stigmatiserande.

Förortssvenska – en språklig resurs

Särskild förortsslang väcker enligt Bijvoet och Senter negativa föreställningar och associationer. Som författarna skriver:. Svenska som på något sätt ´låter förortsk´ förknippas allmänt med kaxighet, tuffhet och med ´att ha attityd´ — egenskaper som visserligen kan ha förtäckt eller dold prestige för vissa grupper av språkbrukare, men som generellt inte uppfattas som öppet positiva.

Författarna menar att den negativa bilden i media av förorten, där den kopplas huvudsakligen till sociala problem, aggression och brottslighet också formar människors attityder till språket och till människorna som förknippas med området. Detta återspeglas i de perceptionsstudier som författarna genomförde, där negativa omdömen om förortsklingande svenska och talarna av varianten, var unga språk i förorten bland både ungdomar och vuxna som inte bodde i förortsområden.

Ungdomarna som talade förortsslang och som ingick i Bijvoets och Senters studie var själva medvetna om att deras förortsslang har låg status. De var enligt Bijvoet och Senter också medvetna om att de behöver anpassa sitt språkbruk för att bemöta majoritetssamhällets förväntningar, så som att bli tagen seriöst eller för att få ett jobb. Pressen att anpassa sig till dominerande samhällsnormer var påtaglig i samtalen som forskarna förde.

Samtidigt blev det tydligt att förortspråket är ett uttryck för ungdomars identitet. Bijvoet och Senter beskriver att ungdomar upplever att de förminskar och förställer sig när de avviker för mycket från sitt förortsspråk.